Det var ju inte ett dugg farligt. Hon är väldigt duktig den där tandläkaren. Det som var värst var att jag var tvungen att ha en sån där ful operationsmössa på mig. Har aldrig känt mig så läcker :) Tur att jag fick ligga under ett sånt där grönt skynke, så jag slapp synas. Dom var snälla och spelade lugnande musik också, som komplement till stesoliddrinken jag fick. Så där fick jag ligga och lyssna på Tommy Nilsson. Haha, tack tack. Skönt att ha det gjort. Men ontet inatt var inget att leka med. Tack till den som uppfunnit citodon iallafall. Nobelpris till den! Idag är jag så klen att jag knappt lämnat sängen. Får värsta svimmatackerna när jag är uppe. Masade mig upp och tittade på Våra bästa år iallafall. Sen direkt i säng igen. Kanske kan bero på kombinationen massa medicin och lite mat. Vill ha glass. Men jag kanske borde ta vara på det här tillfället och gå ner några kilo. Isåfann är nog inte glass så bra. Måste väl försöka orka mig ut och hämta bilen på tågstationen sen. Jobbigt. Nu ska jag vila lite mer.